Under webbinariet fick både nationella och internationella aktörer på återvändande- och återintegreringsområdet möjlighet att kommentera presentationen om rapportens resultat och rekommendationer. Rapporten är en del av ett större projekt mellan OECD och Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit (GIZ), på uppdrag av the Federal Ministry for Economic Cooperation and Development in Germany (BMZ). Syftet har varit att diskutera och problematisera ett hållbart återvändande och återintegrering genom erfarenhetsutbyte och studiebesök till medlemsländer där Delmi har varit aktiva.

Jonathan Chaloff, Senior Policy Analyst och rapportförfattare, tog upp hur de gemensamma utmaningarna som länder med återvändande-och återintegreringsprogram har låg till grund för att skriva rapporten. Under studiebesöken framgick det att inga program är exakt likadana men att det finns liknande komponenter. Frågan är inte om en individ har haft en hållbar återintegrering utan huruvida programmen är utformade på ett hållbart sätt som samtidigt kan bidra till utvecklingen i ursprungsländerna.

”Building the capacity of local institutions is key, and I think it is one of the great aspects of involving development thinking. It is not just enough to have reintegration in origin countries and policy plans, the ownership needs to be matched by capacity”.

Jonathan Chaloff om att investera i ursprungsländernas förmåga att stötta återintegrering och på så sätt maximera utvecklingseffekterna.

Mattias Wahlstedt, Delmis nya kanslichef, hälsade välkommen varpå samtalet modererades av Åsa Carlander Hemingway, ledamot för Delmi och Enhetschef på Migrationsverket. Panellister baserade i Sverige, Frankrike, Tyskland, Afghanistan, Belgien och Finland fick kommentera rapporten utifrån sina praktiska erfarenheter på återvändandeområdet.

Johannes Behrens berättade om programmet ”Returning to new opportunities” som hjälper återvändare att kunna försörja sig själva ekonomiskt. Precis som Jonathan Chaloff, betonade han vikten av att engagera lokala aktörer redan i utformningen av återintegreringsåtgärder men även kopplingen till utveckling för att undvika pull-faktorer för återmigration. Edmond Gashi, som arbetar på ett rådgivningscentrum i Kosovo, informerade om deras 360-gradiga angreppssätt som inte bara riktar sig inte till återvändare utan även deras familj och potentiella migranter för att motverka irreguljär migration.

I rollen som återvändandesambandsmän, uttryckte både Kjell-Terje Torvik och Anders Schogster hur återvändande är kopplat till stigma och att återvändare betraktas som misslyckade i en migrationsresa där familjen oftast har varit delaktiga. De båda var överens om att det är viktigt att omvandla känslan av skam till acceptans för att skapa en förändring från deportering via tvångsåtgärder till frivilligt återvändande. Kristina Rännar från Migrationsverket förklarade att cirka 70 procent av alla asylsökande i Sverige får avslag och att återintegreringsinsatser inte är av stor betydelse för beslutet att återvända utan att det snarare är en kombination av olika faktorer som påverkar återvändandeprocessen.

Cayan Fahim tog upp vikten av datainsamling, monitorering och utvärdering för att identifiera brister och förbättra programmen vilket Alexandra Segenstedt har erfarenhet av då hon inom ett AMIF-finansierat projekt på Röda Korset utfört intervjuer i Kosovo, Albanien och Irak. Moderatorn bekräftade att forskning är avgörande för att skapa faktabaserade policys och gav exempel på Delmis kommande rapport som kommer ge en bättre förståelse för ett lika komplext som viktigt ämne.