När viruset spreds till Sverige var målet att skydda de äldre och undvika att sjukvården kollapsade, samtidigt som andra viktiga samhällsfunktioner skulle kunna fortsätta. Dessa mål skulle uppfyllas med en strategi där smittspridningen hölls nere genom att medborgarna rekommenderades stanna hemma vid symtom, hålla god handhygien och avstå från sociala kontakter, samt provtagning som länge begränsades till anställda och patienter på sjukhus och boende i äldreomsorg.

Individers olika förutsättningar bidrog enligt Delmis studie till en ojämlik smittspridning där dödligheten ökade kraftigt bland vissa grupper utlandsfödda personer jämfört med personer födda i Sverige eller i andra västländer. Bland orsakerna till detta finns de skilda levnadsvillkor som människor i Sverige idag lever under. Hur påverkas riskerna för att utsättas för smitta, bli sjuk och drabbas av svåra komplikationer av covid-19 utifrån sociala och strukturella faktorer?

Policy briefens författare 

Erik Hansson, ST-läkare i allmänmedicin och doktorand vid avdelningen för Samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för Medicin, Göteborgs universitet.

Lina Al-Nahar, hälsoinformatiker och mångfaldsvetare, Enheten för Miljö, Samhälle och Hälsa, avdelningen för Arbets- och miljömedicin, Lunds universitet.

Maria Albin, professor i Arbets-och miljömedicin, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, samt Centrum för arbets- och miljömedicin, Region Stockholm.

Eskil Jakobsson, distriktssjuksköterska, Hemsjukvård, Hälsa-, vård-, och omsorgsförvaltningen, Malmö.

Maria Magnusson, med dr, dietist och sjuksköterska, Folkhälsoenheten vid Angereds Närsjukhus/Sjukhusen i väster, Västra Götalandsregionen.

Kristina Jakobsson, professor i Klinisk Miljömedicin, avdelningen för Samhällsmedicin och folkhälsa, Institutionen för Medicin, Göteborgs universitet, samt Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen.