Vi vet att utrikes födda i Sverige är sysselsatta i betydligt lägre utsträckning än svenskfödda, även om man jämför dem som har samma utbildningsnivå. I jämförelse med andra EU-länder är gapet mellan de båda grupperna större i Sverige och det gäller inte minst den grupp som invandrat med skyddsskäl eller via familjeåterförening. I den här policy briefen analyseras i vilken utsträckning som denna skillnad beror på att immigranterna har lägre färdigheter i form av läsförmåga. Hur kan då utbildning och fortbildning bidra till att minska dessa skillnader?

Resultaten visar att utlandsfödda i Sverige har i genomsnitt lägre humankapital än inrikes födda svenskar. Denna skillnad, och därmed behovet av att höja kompetensen, varierar betydligt beroende på ursprung. Investeringar i formell utbildning tycks generera god utdelning i att minska skillnaderna i arbetsmarknadsutfall mellan utrikes och inrikes födda. För det första hänger högre kvalifikationer samman med bättre läsförmåga, i synnerhet när kvalifikationerna har erhållits i Sverige. För det andra så tycks både utbildning och läsförståelse leda till bättre anställningsutsikter. Detta innebär att man inte bara ska fokusera på att utlandsfödda ska få en formell utbildning, utan det handlar också om att förbättra specifika färdigheter såsom läsförmågan.

Policy briefen bygger på en studie som författaren Jon Pareliussen publicerat tillsammans med Margherita Bussi, baserad på data från OECD Economic survey of Sweden 2015: ”Back to Basics – Literacy Proficiency, Immigration and Labour Market Outcomes in Sweden” i Social Policy & Administration 2017 (51:4).

Åter till grunderna – Läsförmåga, immigration och arbetsmarknadsutfall i Sverige (2019:6) publiceras 11 oktober 2019.