I den här Delmi-rapporten undersöks ansvarsfördelning för skyddsbehövande från ett globalt perspektiv. Den analyserar dåtida och nutida modeller och diskuterar dess genomförbarhet i praktiken.

Slutsatser och rekommendationer

Rapporten framhåller behovet av olika mekanismer för att uppnå ansvarsfördelning på global och regional nivå. Samtidigt menar författarna att det är osannolikt att en effektiv ansvarsfördelning kan uppnås genom en enskild juridisk lösning eller genom ett centralt fördelningssystem. Det krävs således en rad komplementära lösningar – analytiska, politiska och operativa – för att undvika det kollektiva handlandets problem (s.k. collective action failure). Effektiv institutionell design handlar lika mycket om att skapa strukturer som möjliggör ett effektivt politiskt handlande inom internationella institutioner, som förhandlingar om övergripande fördelningsnycklar.

Författarna presenterar fyra övergripande rekommendationer: 1) Ett index för ansvarsfördelning kan användas för att mäta statliga insatser såväl som att bidra till att skapa ett normativt ramverk för hur stater bör handla; 2) En överordnad princip bör vara att ansvarsfördelningen syftar till att stärka snarare än att undergräva flyktingars tillgång till skydd och stöd; 3) Relevanta internationella institutioner måste ha förutsättningar för politisk analys och politiskt förankringsarbete för att effektiva verksamhetsstrukturer ska kunna utvecklas; 4) Nya operativa verktyg behöver utvecklas, bland annat för att tillgodose behovet av preferensmatchning och migranters behov av lagliga vägar.

Rapporten är skriven av Alexander Betts, professor vid University of Oxford, Cathryn Costello, docent vid University of Oxford, och Natascha Zaun, lektor vid London School of Economics.