I fokus för undersökningen står ett antal erfarenheter före och efter ankomsten till Sverige: rättvisan i Migrationsverkets handläggning av asylärenden; boendet och den ekonomiska situationen; väntan och osäkerheten under asylprocessen; beslutet att beviljas uppehållstillstånd eller inte; minnet av resan till Sverige och känslan av hemlängtan. Studien kartlägger hur de asylsökande reagerar på erfarenheterna och analyserar också hur dessa påverkar de asylsökandes värdering av sin livssituation (nöjdhet med livet) och tilliten till andra människor och de svenska intuitionerna. Studien bygger på en surveyundersökning där respondenterna intervjuats upp till fyra gånger, första gången med en personlig intervju, därefter via webben. Antalet respondenter i den rekryterande intervjun var drygt 1 200 och rekryteringen gjordes utanför fyra av Migrationsverkets mottagningsenheter i Göteborg och Malmö.

Resultat och slutsatser

De asylsökandes uppfattningar om rättvisan i hanteringen går isär. I urvalet är det lika många som betraktar hanteringen som rättvis, orättvis eller som varken rättvis eller orättvis. Rättvisebedömningarna är baserade på flera olika faktorer där informationen från Migrationsverket och nöjdheten med boendet och den ekonomiska ersättningen är två av de viktigaste faktorerna.

  • Studien kunde dokumentera att de asylsökande som grupp är missnöjda med sin livssituation; andelen asylsökande i urvalet som säger sig vara mycket eller ganska missnöjda med sitt liv är många gånger högre än bland människor i andra kontexter. Utöver själva situationen hänger missnöjet samman med bland annat misstänksamhet mot hur rättvist myndigheterna hanterar asylsökningsprocessen samt missnöje med boendet och den finansiella situationen.
  • Resultaten visar att tilliten till andra människor ökar vid ankomsten till Sverige. Tillitsnivån verkar sedan sjunka tillbaka under tiden som asylsökande, men ökar igen bland de som beviljas uppehållstillstånd. Tilliten når emellertid inte upp till den initiala nivån från den första tiden i Sverige.
  • Erfarenheterna av hanteringen av asylansökningarna är den minst negativa bland de olika frågeställningarna. I urvalet är fördelningen jämn mellan de som menar att processen är rättvis, orättvis och varken rättvis eller orättvis. Viktigt i sammanhanget är att de asylsökandes överskuggande mål är att beviljas uppehållstillstånd. Vad man tycker om processen är beroende av om man når målet eller inte. De asylsökande i urvalet är klart mindre nöjda med de materiella villkoren än med processen.
  • Sammantaget både bekräftar och nyanserar studien vanliga uppfattningar om erfarenheten av att söka asyl. Ett grundantagande att de asylsökande har agens, det vill säga förmåga att handla för att ordna tillvaron på bästa sätt förefaller vara mer träffande än att utgå från den stereotypa uppfattningen om ”den traumatiserade flyktingen” som passivt offer för omständigheterna.
  • En övergripande slutsats är att tiden i asylsökningsprocessen bör kortas, i princip med alla till buds stående medel. Tiden som asylsökande innebär ett lidande i sig, och den utdragna processen leder till att de asylsökande förväntar sig att beviljas uppehållstillstånd oavsett de ursprungliga skälen att söka skydd.

Rapporten är skriven av Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap, och Jacob Sohlberg, fil. dr. i statsvetenskap, båda verksamma vid Göteborgs universitet.