I Delmis nya rapport undersöks vad som påverkar viljan att återvända till ursprungslandet samt hur man lyckas med återintegrationen. Studien baseras på 100 intervjuer med personer som har återvänt självmant och ofrivilligt till Afghanistan respektive Irak. Under 2020 besvarade informanterna frågor om hur deras liv såg ut innan och under resan till Sverige, perioden under asylprövningen och efter själva återvändandet. Det fyller en kunskapslucka om asylsökandes upplevelser och hur förutsättningarna ser ut för att kunna återintegreras.

Ett frivilligt och hållbart återvändande och återintegration är ett eftersträvat mål som problematiseras av rapportförfattarna då definitionerna återspeglar den politiska viljan i Sverige och i EU snarare än återvändarnas verklighet. En kontext med politisk, social och ekonomisk instabilitet kan inte anses vara hållbar om push-faktorerna kvarstår efter återvändande. Det bekräftas av att över hälften av respondenter planerar att återmigrera.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer

  • Utforma en bättre kommunikationsstrategi mellan myndigheter och migranter. En professionalisering av tolktjänster och i de offentliga ombudens arbete behövs vilket i sin tur också skulle stärka rättssäkerheten i asylprocessen.
  • Ett bra mottagande i ursprungslandet börjar redan i Sverige. Här bör mottagarländernas myndigheter spela en mer aktiv roll. Om erfarenheten från t.ex. ambassadernas arbete resulterar i mindre förtroende motverkar detta viljan att återvända frivilligt.
  • Återintegrationsprogram bör anpassas efter individernas behov. Uppföljning och utvärdering av de svenskfinansierade stödprogrammen bör göras för att identifiera brister och kunna förbättra rutiner.
  • Lagliga vägar för arbete och studier ökar incitamenten för att återvända frivilligt, vilket i sin tur minskar en riskfylld återmigration och skapar bättre förutsättningar för en säker och reguljär migration.

Om rapportförfattarna

Rapporten, Those who were sent back: Return and reintegration of rejected asylum seekers to Afghanistan and Iraq (2021:10), är skriven av Henrik Malm Lindberg, docent i ekonomisk historia, Constanza Vera-Larrucea, fil. dr. i statsvetenskap och André Asplund, fil. dr. i internationella relationer, alla verksamma som utredningssekreterare på Delegationen för migrationsstudier.