Intervju med Mikaela Hagan från Röda Korsets projekt AMIRA II

Mikaela, ert projekt på Röda Korset heter AMIRA II och då misstänker man att det är en uppföljning av ett tidigare projekt. Vad hade ert förra projekt för syfte och vad åstadkom ni?
AMIRA II är det tredje AMIF-finansierade projektet som Svenska Röda Korset genomför på återvändandeområdet. Alla projekt vi genomfört har i grunden syftat till att bidra till en mer värdig, human och hållbar återvändandeprocess för individer som återvänder efter ett avslag på sin asylansökan. För att bidra till en mer human och hållbar process har vi arbetat på flera olika sätt och nivåer både i tidigare och nuvarande projekt.

Röda Korsets uppdrag är att lindra och förhindra mänskligt lidande vart det än uppstår. Vi har sett att personer med avslag och återvändare ofta är en särskilt utsatt grupp i behov av humanitärt stöd. Detta är grunden för vårt att arbete, det vill säga att stödja individer utifrån deras individuella behov och situation. Genom projekten har vi haft möjlighet att utveckla vårt arbete och vårt stöd vid avslag och återvändande. I tidigare projekt gav vi råd och stöd till individer som sökt asyl och fått avslag. Vi har utvecklat vår migrationsrådgivning kopplat till asyl och återvändande och arbetat intensivt med att nå ut med information om att stödet finns till aktörer som möter asylsökande.

Förutom juridisk rådgivning kopplat till asylprocessen och avslagsbeslutet har vi också gett specifik rådgivning kopplat till återvändande. Vi har gett personer stöd i kontakter med verkställande myndighet, tagit kontakt med aktörer i hemlandet, erbjudit psykosociala samtal samt materiellt stöd till personer som återvänt. I vissa fall har vi också kunnat erbjuda stöd i återvändandelandet i samarbete med den nationella Röda Kors-föreningen i landet.

Utöver detta arbetar vi med att samla in kunskap om individers behov och upplevelser av återvändande, men även reintegrationsprocessen samt om ändamålsenliga arbetsmetoder. Vi har i tidigare projekt bland annat besökt Albanien, Kosovo samt Kurdistan i Irak och intervjuat barnfamiljer om deras upplevelser. Kunskapen från våra intervjuer och studier vi genomfört har vi sedan spridit till andra som möter målgruppen eller som har förutsättningar att påverka processen. Här arbetar vi med påverkansarbete mot politiker, myndigheter och andra aktörer, men vi arbetar även för att sprida kunskap om vikten av ett bra bemötande i mötet med individer som fått avslag på sin asylansökan, oavsett om det sker i frivilligverksamhet eller på en myndighet.

Slutligen så handlade en stor del av föregående projekt om att stärka samverkan mellan olika aktörer, dels mellan Svenska Röda Korset och myndigheterna, men även mellan oss aktörer inom civilsamhället som möter personer med avslag. Vi har till exempel etablerat ett nationellt nätverk inom civilsamhället för oss som arbetar med stöd vid avslag och återvändande. I detta forum har vi arbetat med gemensam kompetensutveckling och utbytt erfarenheter.

Hur kom det sig att Röda Korset valde att följde upp med AMIRA II och vad är syftet med det nya projektet?
Efter att vi avsluta AMIRA-projektet såg Svenska Röda Korset ett fortsatt behov av att utveckla insatserna som erbjuds asylsökande utifrån den kunskap vi samlat på oss i tidigare projekt och i vårt tidigare arbete. I AMIRA II fortsätter vi att utveckla fler och bredare insatser till personer som fått avslag och till återvändare utifrån kunskap om behov och ändamålsenliga metoder.

I tidigare projekt såg vi att det finns ett behov av att arbeta ännu mer utifrån individens behov och utifrån olika perspektiv och professioner. Detta innebär exempelvis att ytterligare bredda vår juridiska rådgivning till att även inkludera socialrättsliga frågor, att utveckla fler sätt för att nå ut med information om asyl, återvändande och reintegration, exempelvis i grupp för föräldrar, att särskilt lyfta barns behov i återvändandeprocessen, samt att utveckla fler lokala rustande och stödjande insatser både inför och efter ett återvändande.

Tanken med de lokala insatserna är att erbjuda aktiviteter som främjar kunskaper eller den psykosociala situationen för personer som står inför ett återvändande. Detta kommer vi att utveckla tillsammans med våra lokalföreningar under nästa år. Samtidigt har vi även etablerat en fördjupad samverkan med Irakiska Röda Halvmånen för att kunna erbjuda reintegrationsinsatser till personer som befinner sig i en särskilt utsatt situationen efter återvändande. Tanken med dessa insatser är att de ska komplettera befintliga insatser som finns via Frontex och att personer som återvänder från alla EU-länder ska kunna ta del av dessa.
 

Har ni hunnit få någon återkoppling på hur insatserna fungerar eller vilken effekt det har fått?
Vi genomförde en utvärderingsworkshop i det tidigare projektet där flera andra aktörer vi samverkar med deltog. Det som framkom vid detta tillfälle var bland annat att vi lyckats med att synliggöra och sprida kunskap om en särskilt utsatt grupp och att vi arbetat väl med att stärka samverkan både internt och med andra aktörer. Ett resultat från samverkan inom civilsamhället upplevdes vara att vi enats om ett gemensamt förhållningssätt kopplat till bemötande av individer. Vi har även lyckats öka antalet personer som får stöd av oss trots att antalet asylsökande i Sverige minskat de senaste åren.

Vad spännande att höra Mikaela! Slutligen, vilka är era närmaste planer och evenemang i projektet?
Just nu arbetar vi tillsammans med Röda Korsets Behandlingscenter för torterade och krigsskadade med att utveckla våra föräldragrupper. Vi kommer att erbjuda workshops och information i grupp om asyl, återvändande samt barns behov i återvändandeprocessen. Vi kommer att delta på lanseringen av Delmis kartläggning kopplat till barn i återvändandeprocessen i januari och slutligen arbetar vi en hel del just nu med att se vilken roll vi kan ha kopplat till återvändandecentren som Migrationsverket har startat.