Med denna kunskapsöversikt vill Delmi bidra till att ge en mer överskådlig bild av vad vi vet om de utlandsföddas integration på arbetsmarknaden och vilka tänkbara orsaker som finns bakom gruppens relativt sett svagare ställning på arbetsmarknaden.

Kunskapsöversikten presenterar en rad analyser och utvärderingar av de viktigaste policyåtgärderna som genomförts för att förbättra de utrikes föddas integration på arbetsmarknaden under de senaste 16 åren. Vilka åtgärder har varit mest verksamma och vad kan göras bättre?

Studien fokuserar på fem faktorer som kan bidra med förklaringar:

  • Skälet till invandring (Skyddsbehövande och deras anhöriga har svårare att få arbete än arbetskraftsinvandrare).
  • Humankapital (Utrikes födda personer har begränsad svensk arbetslivserfarenhet och sämre kunskaper i svenska språket).
  • Sociala nätverk (Utrikes födda personer har färre informella kontakter på arbetsmarknaden än inrikes födda).
  • Trösklarna till arbetsmarknaden (Brist på enklare arbeten och höga ingångslöner kan göra det svårare för både unga och utrikes födda personer att komma in på arbetsmarknaden).
  • Diskriminering (Det finns tydliga belägg för att stora grupper av utrikes födda diskrimineras när de söker arbete).

Slutsatser

Insatser för att hjälpa den utrikes födda befolkningen att få sina yrkeskunskaper validerade har varit en del av integrationspolitiken sedan början av 2000-talet. Bristande språkkunskaper har hindrat en rättvis validering och personer har ofta validerats på en lägre nivå än vad deras faktiska kunskaper motiverar. Utvärderingar tyder på att valideringen fungerar bättre om de som får sina yrkeskunskaper validerade även ges möjlighet att komplettera dem genom utbildning och praktik.  Kompletterande utbildningar för personer med utländska examina har funnits sedan 1990-talet. Personer som fullgjort dessa kompletteringar har större sannolikhet att få arbete generellt och även jobb i nivå med sina kunskaper. Det verkar vara lättare för dem med specifika yrkesutbildningar och något svårare för dem med allmänna utbildningar.

Bra kunskaper i svenska ökar sannolikheten att få arbete och högre lön. Flera utredningar har konstaterat att det finns stora brister i svenskundervisningen för invandrare (sfi). Genomströmningen har varit låg och undervisningen har inte anpassats tillräckligt efter
deltagarnas utbildningsnivå.

Intensivare arbetsförmedling och fler jobbcoacher har en viss positiv effekt på chansen att få ett ordinarie arbete. Effekten var något högre för utrikes födda personer än för andra grupper. Utvärderingar har också noterat att arbetspraktik ökar de framtida jobbchanserna. Arbetspraktik verkar dock fungera bäst i tider när arbetsmarknaden är god och praktikplatserna relativt få.

Ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen till arbetslösa utrikes födda personer som startar företag har ökat deras sysselsättning. Utvärderingar tyder dock på att gruppen får sämre inkomster från eget företagande än från anställning.

År 2010 flyttades huvudansvaret för etableringen av nyanlända från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsperspektivet har därmed förstärkts och insatserna har blivit mer enhetliga över landet, pekar utvärderingar på. Samtidigt har utrymmet minskat för lokalt anpassade insatser. Privata etableringslotsar skulle stödja de nyanlända att finna sig tillrätta i Sverige och söka arbete, men lotsarna fungerade inte som det var tänkt.

Subventionerade anställningar – som anställningsstöd, nystartsjobb och instegsjobb – kan vara en bro till reguljärt arbete för bland annat utrikes födda personer. Människor som haft subventionerade anställningar har högre sannolikhet att senare få ett ordinarie arbete. Utvärderingarna visar dock att de subventionerade jobben tränger undan ordinarie arbeten. Drygt hälften av nystartsjobben skulle ha funnits även utan subventionerna, något som dock skulle kunna vara befogat om de riktas till personer som står långt från arbetsmarknaden.

Arbetet mot diskriminering av den utrikes födda befolkningen har skärpts sedan 1990-talet. En samlad lag mot all diskriminering infördes 2009. Samtidigt slogs fyra ombudsmän som övervakade diskrimineringslagarna samman till en Diskrimineringsombudsman (DO). Det är omöjligt att avgöra om dessa åtgärder har minskat diskrimineringen av utrikes födda personer. Granskningar av DO:s arbete under myndighetens första tid visar dock att det fanns stora problem. Bland annat tog handläggningen av enskilda ärenden för lång tid på bekostnad av DO:s insatser för att förebygga diskriminering.

Om rapportförfattaren

Kunskapsöversikten är skriven av Patrick Joyce som är fil. lic. i nationalekonomi och har lång erfarenhet som expert och utredare av bl.a. arbetsmarknads- och integrationsfrågor på Regeringskansliet och Riksdagen. Han arbetar numera som seniorkonsult på WSP Sverige.