Sedan början av 2000-talet har partier som Jobbik i Ungern, Folkpartiet för frihet och demokrati i Nederländerna och Sverigedemokraterna i Sverige tagit plats i nationella parlament. I andra delar av Europa, till exempel i Frankrike och Österrike, har denna typ av parti funnits representerad på lokal, regional och nationell nivåunder en längre tid. Radikala högerpartier har en populistisk och/eller nationalistisk framtoning och en vilja att skydda och bevara den egna föreställda nationen från influenser utifrån.

Trots att de radikala högerpartierna i Europa har som mål att kraftigt begränsa invandringen, finns det få studier som undersöker vad deras framgångar har betytt för människors attityder gentemot invandring och invandrare. Syftet med studien är därför att undersöka radikala högerpartiers betydelse för attityder till invandring mellan åren 2002 och 2012. Med hjälp av komparativa data undersöks både vilka konsekvenser de högerradikala valframgångarna har haft för graden av invandringsmotstånd i 16 europeiska länder och för utvecklingen i invandringsmotstånd över tid. Genom att använda tre olika indikatorer på de radikala högerpartiernas valframgångar och attityddata från den Europeiska socialundersökningen (European Social Survey, ESS), studeras tre möjliga konsekvenser:

  1. Har människors attityder till invandring generellt sett blivit mer negativa?
  2. Har motståndet mot invandring ändrat karaktär och blivit allt starkare kopplat till invandrarnas etnicitet?
  3. Har attityderna till invandring blivit allt mer polariserade, det vill säga har motståndet gentemot invandring ökat hos vissa, samtidigt som motståndet har minskat hos andra.

Även om radikala högerpartiers närvaro också kan få andra konsekvenser, till exempel påverkan på andra politiska partier och den förda migrationspolitiken, är det viktigt att öka kunskapen om hur attityderna förändras. Om negativa attityder gentemot invandring och invandrare ökar, kan det leda till ökad diskriminering i samhället.

Resultat

I vissa länder ökar invandringsmotståndet under den studerade perioden, medan attityderna i andra länder blir försiktigt positivare eller håller sig på en oförändrad nivå. Analyserna i rapporten visar dock att dessa skillnader inte kan förklaras av radikala högerpartiers parlamentariska närvaro.

Invandringsmotståndet är inte större i länder där radikala högerpartier har en starkare position, och de förändringar i invandringsmotstånd som framkommer kan inte spåras till valframgångarna för den här typen av parti. 

De radikala högerpartiernas framgångar kan inte förklara hur invandringsmotståndet utvecklats under perioden 2002-2012. Inte heller tycks de radikala högerpartierna ha haft någon direkt påverkan på motståndets karaktär eller polariseringen i invandringsattityder. Med andra ord har de radikala högerpartiernas närvaro inte inneburit att det samlade invandringsmotståndet har ökat. Det har inte heller medfört att människor generellt blivit mer benägna att föredra invandrare med samma etnicitet som majoritetsbefolkningen i landet i landet, eller gjort att attityderna till invandring blivit mer polariserade inom länderna.

Om rapportförfattarna

Andrea Bohman är universitetslektor vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Hennes forskning behandlar främst fördomar och invandringsattityder i relation till olika sociala och politiska påverkansfaktorer.

Mikael Hjerm är professor i sociologi och ställföreträdande prefekt vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Hans forskning handlar om attityder och mer specifikt om fördomar och nationalism.