På grund av betydande skillnader i de skandinaviska ländernas lagstiftningar möts medborgare från andra länder av olika regler och procedurer för förvärvandet av destinationslandets medborgarskap (naturalisering). Syftet med den här rapporten är att undersöka två frågor om naturalisering i Danmark, Norge och Sverige. För det första ställs frågan om vad som gör att utrikesfödda personer blir medborgare i ett nytt land. För det andra ställs frågan om huruvida det nya medborgarskapet påverkar utrikes födda personers arbetsmarknadsintegration.

Resultat och slutsatser

I Sverige, såväl som i Norge och Danmark, är personer från Norden och Västeuropa mindre benägna att ansöka om medborgarskap än personer från Asien, Afrika och Östeuropa. Utlandsfödda från Latinamerika placerar sig någonstans i mitten. Samtidigt finns det tydliga skillnader mellan Danmark, Norge och Sverige. I Sverige observeras en högre naturaliseringsgrad för personer från samtliga grupper av ursprungsländer än i Norge och Danmark. Granskningen visar också att skillnader mellan ursprungslandets och destinationslandets ekonomiska utveckling, har ett genomgående samband med människors benägenhet att söka medborgarskap i det nya landet. Om en migrant kommer från ett land med sämre ekonomisk utvecklingsnivå relativt destinationslandet, är sannolikheten generellt högre att individen förvärvar medborgarskap i Sverige, Norge och Danmark.

I förhållande till politiska och medborgerliga rättigheter visar analysen att individer som migrerar från länder med högre grad av politiska och medborgerliga rättigheter har en lägre benägenhet att naturalisera än individer från länder som är mindre fria. Resultaten visar också att lagstiftningen som tillåter dubbelt medborgarskap, som infördes i Sverige 2001, har haft en positiv effekt på migranters naturaliseringsgrad.

Medborgarskapets effekter på sysselsättning och inkomster

Analysen visar att det främst är bland människor från länder som överlag präglas av sämre arbetsmarknadsintegration i destinationslandet, som ett samband mellan naturalisering och bättre integration på arbetsmarknaden kan observeras. Naturaliserade individer från dessa länder är klart bättre integrerade på arbetsmarknaden än vad de som inte naturaliserar är. Det är dock endast i ett fåtal fall där ett förbättrat utfall på arbetsmarknaden direkt kan kopplas till naturaliseringstillfället. Således finns det skäl att tolka detta resultat med viss försiktighet.

Generellt kan ett förvärv av destinationslandets medborgarskap påverka individens situation på arbetsmarknaden positivt. Dels kan det nya medborgarskapet ge en signal till potentiella arbetsgivare att personen tänker stanna i det nya landet på längre sikt. Dels ökar utbudet av tjänster som är reserverade för svenska medborgare, till exempel tjänster som har med nationell säkerhet att göra. I vissa fall kan ett nytt medborgarskap – med nytt pass – dessutom underlätta människors resande, både privat och i arbetet. Naturalisering skulle därmed kunna ge en positiv effekt på deras anknytning till arbetsmarknaden.