Många flyktingar lever idag i en paradoxal verklighet, präglad av tillfällig juridisk uppehållsstatus samtidigt som konflikten i hemlandet blir alltmer utdragen. En ny studie från Delmi ska granska hur ukrainska flyktingar i Sverige, som lever under EU:s massflyktsdirektiv, hanterar detta så kallade ’väntans dilemma’ genom olika former av mobilitet, relationer och nätverk för att motverka ekonomisk och social sårbarhet.
Studien utmanar den traditionella föreställningen om flyktingars förankring till en enskild geografisk plats under exilperioden. I stället belyser studien hur translokal och transnationell mobilitet och relationer i Sverige, hemlandet och andra länder används för att hantera sårbarhet och beroendeställningar. Fokus ligger på hur flyktingar aktivt upprätthåller försörjningsstrategier i två eller flera länder samtidigt. Viktiga frågor för studien handlar om hur den temporära uppehållsstatusen formar flyktingarnas långsiktiga livsstrategier? I vilken utsträckning och hur mobilitet och relationer/nätverk används som verktyg? Och hur dessa skiljer sig åt mellan olika kategorier av flyktingar - kön, ålder, tid i exil, utbildningsnivå, bostadsort?
Genom att belysa fördelarna och nackdelarna med att navigera flera geografiska sammanhang samtidigt, bidrar studien med viktiga insikter till den politiska debatten om tillfälliga uppehållstillstånd och återvändande. Syftet är att visa om och hur flyktingars egna nätverk och mobilitetsmönster kan utgöra komponenter i att lösa utdragna flyktsituationer.
Rapporten förväntas presenteras under våren 2027.
Rapporten skrivs av Måns Fellesson och Sandra Karlsson, utredningssekreterare på Delmi.
Fotografi: Hannah Lindahl via Unsplash.
