Utgångspunkter

Riksdagen har beslutat att avskaffa möjligheten till spårbyte samt att förändra preskriptionstiderna för utvisningsbeslut. Dessa bestämmelser hänger ihop och trädde i kraft den 1 april 2025. Det finns inga övergångsregler i lagstiftningen.

Spårbyte är en bestämmelse som infördes i december 2008 och innebar att den som påbörjat en etablering på svensk arbetsmarknad under asylprocessen – och därefter fått avslag på sin asylansökan – kunde beviljas ett tidsbegränsat arbetstillstånd genom så kallat spårbyte. Det utgjorde ett undantag från huvudregeln om att ansökan om arbetstillstånd ska göras och beviljas innan inresa i Sverige.

Preskriptionsbestämmelsen innebär enligt de nya reglerna att avvisnings- och utvisningsbeslut ska gälla i fem år från det att personen lämnat landet i enlighet med beslutet, det vill säga lämnat EU:s och Schengenområdets territorium. Tidigare gällde att ett utvisningsbeslut preskriberades efter fyra år från beslutstillfället. Nu börjar preskriptionstiden löpa först när personen har lämnat Sverige.

De som berörs av lagändringarna är:

  • Personer med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte har preskriberats före den 31 mars 2025
  • Alla som gjort spårbyte till arbetstillstånd efter avslag på asylansökan
  • Anhöriga till personer som gjort spårbyte

Avskaffandet av möjligheten till spårbyte kan innebära att:

  • Individer som tidigare haft arbetstillstånd genom spårbyte kan få avslag på sin ansökan om förlängt uppehållstillstånd och därmed behöva lämna Sverige.
  • Personer med öppna ansökningar om spårbyte inte längre har någon rättslig grund för att beviljas uppehållstillstånd och därmed också kan behöva lämna landet.

 

Introduktion

Den 1 april 2025 trädde nya bestämmelser i kraft som förändrar grunderna för hur personer som fått avslag på sin asylansökan kan ansöka om uppehållstillstånd för arbete – det så kallade spårbytet avskaffades. I samband med detta ändrades även preskriptionstiden för utvisningsbeslut. Vad innebär dessa lagändringar i praktiken, hur många berörs och hur påverkas Migrationsverkets arbete?

Delmi har intervjuat Anna Lindblad, tillförordnad chef för Migrationsverkets myndighetsstab och ledamot i Delegationen för migrationsstudier, för att få klarhet i vad de nya reglerna innebär och vilka konsekvenser de kan få.

 

Intervjun

Har Migrationsverket gjort några beräkningar eller uppskattningar av hur många ärenden som kan komma att påverkas av denna lagändring? Har ni några uppskattningar på om detta kommer öka antalet som återvänder?

Inför att lagen skulle träda i kraft uppskattade Migrationsverket att omkring 4700 personer skulle kunna beröras av att möjligheten till spårbyte tas bort. Det fanns då ca 2200 giltiga tillstånd om spårbyte och ca 2500 öppna ärenden. Av de omkring 4700 berörda individerna var ca 1400 anhöriga.

När lagen trädde i kraft den 1 april, fanns det ca 2000 öppna ansökningar om spårbyte. Större delen av de öppna ansökningarna är ansökningar om förlängning – det är alltså personer som har ett arbetstillstånd som spårbytare och som söker ett fortsatt/förlängt arbetstillstånd.
Av dessa ca 2000 var det omkring 1920 öppna ansökningar om förlängning och omkring 80 öppna förstagångsansökningar.

 

Vilken typ av spårbyten var vanligast?

När vi pratar om spårbyte i detta sammanhang, och i förhållande till lagändringarna den 1 april, avser vi de som har nekats asyl och därefter beviljats arbetstillstånd – alltså det jag har beskrivit inledningsvis.

Därutöver förekommer det givetvis att någon som har uppehållstillstånd på en grund vill söka på en annan grund – till exempel att någon med tillstånd på anknytning till familjemedlem istället vill söka arbetstillstånd. Där ser reglerna olika ut, men huvudregeln är att man då ska åka tillbaka till sitt hemland och påbörja ansökningsprocessen. Detta gäller inte för de som vill söka asyl i Sverige.

 

Vad händer med personer som har verkställighetshinder men omfattas av lagändringen? Kan de jobba, stanna eller söka nytt arbetstillstånd från Sverige?

De personer som gjort ett spårbyte påverkas olika beroende på om deras beslut om avvisning eller utvisning är preskriberat eller inte, det vill säga om det gått mer eller mindre än fyra år sedan beslutet vann laga kraft.

Preskriptionstiden börjar löpa först när personen lämnar landet i enlighet med beslutet. Om man inte gör det, kommer preskriptionstiden inte att börja löpa, och beslutet kan därmed inte preskriberas. Ett eventuellt återreseförbud gäller sedan tidigare från den dag man lämnar landet (dvs. Schengenområdet).

Det kommer inte vara möjligt att få förlängt arbetstillstånd eftersom lagstiftningen som låg till grund för tillståndet har upphört. Men Migrationsverket kommer att utreda om det finns andra skäl för uppehållstillstånd, om det finns skäl för att överhuvudtaget pröva ansökan i Sverige, eller om det finns skäl för att inte verkställa utvisningen (verkställighetshinder).

Rättigheter under denna tid beror på status i ärendet. Har man ett utvisningsbeslut kan man skrivas in i mottagningen på Migrationsverket om man ansöker om asyl. För personer vars tillstånd löper ut sker det inte per automatik.

Det är också möjligt att resa ut från Sverige och lämna in en ansökan om uppehållstillstånd grundat på anställning utifrån. Då har den sökande uppfyllt huvudregeln. Om det finns ett återreseförbud kommer vi behöva pröva om det finns skäl att återkalla det.

 

Hur påverkar den nya lagstiftningen Migrationsverkets interna processer, exempelvis handläggningstider, arbetsbelastning och rättssäkerhetsbedömningar?

Migrationsverket är en stor myndighet som är van vid att hantera stora förändringar i lagstiftningen. Vi kommer att fatta beslut i alla inkomna ansökningar enligt gällande lagstiftning vid beslutstillfället.

Myndigheten har idag ca 2500 öppna ärenden om spårbyte. Det finns inga angivna övergångsbestämmelser enligt Riksdagens beslut. Alla Migrationsverkets beslut som fattas från och med 1 april kommer att tas i enlighet med den nya lagstiftningen.