Rapporten är tvärvetenskaplig och bygger på både rättsvetenskapliga analyser av regelverket för arbetskraftsinvandring från tredjeland, för perioden 2000-2023, och statistiska analyser av registerdata från SCB där personer från tredjeland som invandrade under perioden 2000-2016 av arbetsmarknadsskäl följa fram till och med 2020.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer 

Rapporten belyser ett antal viktiga lärdomar om arbetskraftsinvandringen till Sverige och lyfter behov av ytterligare kunskap:

  • Regleringen av arbetskraftsinvandring har genomgått en omfattande juridifiering, med ett skifte från myndighetsriktlinjer till lagstiftning. I och med 2008 års reform blev arbetsgivares efterfrågan på arbetskraft avgörande för att beviljas arbetstillstånd, förutsatt att lön och övriga anställningsvillkor var i enlighet med kollektivavtal inom yrket eller branschen. Från och med 2022 krävs ett bindande anställningsavtal för att beviljas arbetstillstånd, och sedan hösten 2023 har försörjningskravet höjts till att omfatta 80 procent av medianlönen.
  • Rapporten bidrar till ny kunskap om arbetskraftsinvandrare som folkbokförs.
    • De som kom efter 2008 års reform hade i genomsnitt längre vistelsetider i Sverige än med de som kom före reformen.
    • De som var sysselsatta hade i genomsnitt höga förvärvsinkomster som låg i nivå med eller som var högre än kärnarbetskraftens förvärvsinkomster (den sysselsatta befolkningen i åldrarna 25-54 år).
    • Arbetsplatserna där de var sysselsatta skiftade i sin karaktär efter 2008 års reform. Arbetsplatserna var i genomsnitt större, oftare i storstadslänen, och majoriteten av de anställda var i större utsträckning födda utanför EU/EES. Dessa arbetsplatser hade också en relativt hög utbildningsnivå bland de anställda. Branscher som hotell och restaurang samt som arbetar med företagstjänster var särskilt vanliga.
  • Många av de arbetskraftsinvandrare saknade dock registrerade förvärvsinkomster efter invandringen till Sverige. En del av dessa lämnade Sverige, men de som stannade kvar hade en fortsatt svag ställning på arbetsmarknaden. Även deras anhöriga hade en relativt svag ställning på arbetsmarknaden. Det finns därför ett behov av att öka kunskaperna om hur denna grupp säkrade sin försörjning. Det finns även ett stort behov av att fördjupa kunskaperna om den grupp som inte blev folkbokförda och som inte har kunnat studerats.
  • Det är möjligt att efterfrågan på arbetskraft från EU/EES kan komma att öka som en följd av det höjda försörjningskravet 2023 (från 13 000 kronor till 27 360 kronor). Att kunna följa upp hur höjda krav på försörjning slår mot kompetensförsörjningen och om dessa krav efterlevs är centralt för framtida policydiskussioner.

Om författarna 

Rapporten är skriven av Mattias Engdahl, fil.dr. i nationalekonomi och forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), och Erik Sjödin, docent och universitetslektor i civilrätt vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet.

Fotografi: Aaron Monarrez Meza Eebjbf via Unsplash

Rapport och policy brief publicerades 4 september 2024