Rapporten, som är en bearbetning av Tekalign Ayalew Mengistes prisbelönta doktorsavhandling Struggle for Mobility: Risk, hope and community of knowledge in Eritrean and Ethiopian migration pathways towards Sweden, bygger på en etnografisk studie som fokuserar på de sociala relationer som gör resan möjlig – med människosmugglare, släkt och vänner som tidigare utvandrat till Europa. Eftersom resorna sker under informella former genom länder som genomgår politiska och ekonomiska kriser är utgången osäker. De vittnesmål som presenteras i rapporten beskriver svåra förhållanden längs en väg där kidnappningar och krav på lösensummor, sexuella övergrepp och arbetskraftsexploatering blivit ett vanligt inslag.
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- EU bör stärka sitt redan pågående stöd till länder som Etiopien för att integrera eritreanska flyktingar som tagit sig dit. Samtidigt måste befintliga flyktingläger utrustas bättre om de ska uppfylla sin funktion om att säkerställa grundläggande behov och se till att människor som flyr från våld kan känna sig säkra och leva under värdiga förhållanden.
- Transit- och mottagarländer som Sudan och Libyen har idag inte de resurser som krävs för att garantera grundläggande mänskliga rättigheter för flyktingar. För att motverka de faror som flyktingar möter behöver åtgärder mot människosmuggling förbättras.
- Genom att öka möjligheterna att ta sig lagligt till Europa skulle de informella, och ofta farliga, rutterna bli mindre attraktiva och därmed skulle människosmugglingen stävjas. Ett alternativ som kan hjälpa de som bestämt sig för att fly att undvika farofyllda resor vore att tillhandahålla provisoriska/tillfälliga uppehållstillstånd för studier och arbete.
- Sverige bör bli bättre på att tillvarata diasporagruppens kunskaper och engagemang i arbetet med integration och utveckling. Om eritreanska föreningar, kyrkogrupper och organisationer betraktades som just svenska civilsamhällsgrupper skulle de lättare kunna agera som samarbetspartners och länk till de nyanlända som har fått uppehållstillstånd.
- Diasporor skulle t.ex. kunna erbjuda en snabbare introduktion till det svenska systemet och på så vis påskynda integrationsprocessen i Sverige. Inom den eritreanska diasporan finns även en djup kunskap om regionen och framförallt väletablerade kanaler för att nå människor i nöd. Detta bör svenskt biståndsarbete ta fasta på.
- Genom dialog med representanter från diasporan skulle Sverige kunna bidra till uppbyggnaden av Eritrea nu när landet ser ut att röra sig i en mer demokratisk riktning.
Om författarna
Rapporten, Från Afrikas horn till Sverige: Smuggling, informella nätverk och diasporans engagemang (2019:2), är skriven av fil. dr. Tekalign Ayalew Mengiste och professor Erik Olsson, båda verksamma vid Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Foto av Clay Knight från Unsplash.