Trots att återvändande har haft en särställning med särskilda direktiv under en längre period kom frågan att bli alltmer central i den europeiska migrationspolitiken i kölvattnet av flyktingkrisen 2015. Ett mer sammantaget grepp om frågan har lett till att den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån – Frontex – har fått utökade mandat. Idag utgör Byrån en central punkt i ett europeiskt samarbete kring gräns- och migrationsfrågor och har befogenheter att stödja medlemsstaterna i återvändandearbetet. Frontex bistår genom hela processen: från förberedelser och verkställighetsoperationer till återintegrering i ursprungslandet. Trots stora finansiella insatser och en växande portfölj av möjliga stödfunktioner kvarstår vissa svårigheter i verkställigheten.
Inom ramen för det AMIF-finansierade Delmi-projektet “Återvändande som internationell migrationspolitik: samordning inom och över nationella gränser” lanseras nu den tredje delen av detta projekt. Delprojektet undersöker hur svenska myndighetsaktörer nyttjar Frontex resurser inom återvändandeområdet samt hur de svenska aktörerna upplever de stöd och den samverkan som erbjuds under Frontex paraply. Genom att identifiera nuvarande former av samarbete mellan Frontex och Sverige kring planering och verkställande av återvändandeinsatser syftar studien till att visa på goda exempel och förbättringsmöjligheter i samarbetet mellan Sverige och Frontex på området
Projektet undersöker följande frågor:
- Vilka former av samarbete mellan Frontex och Sverige kan identifieras inom verkställighetsoperationer?
- Hur och i vilken utsträckning använder svenska aktörer stöd från Frontex för insatser inom verkställande?
- Vilken är relationen mellan svenska aktörer och Frontex på verkställighetsområdet? Hur uppfattar svenska aktörer denna relation?
Fotografi av: Alexander Psiuk
