Syftet med denna kunskapsöversikt är att analysera forskning om den byggda miljöns betydelse för boendesegregation och ojämlika livsvillkor i svenska städer. Genom en systematisk sökning efter forskningslitteratur i olika vetenskapliga databaser granskades i 1 624 studier. Efter en bortsortering av irrelevanta träffar, inkluderades totalt 48 studier. Kunskapsöversiktens resultat, slutsatser och policyrekommendationer baseras på en sammanställning och analys av dessa studier.
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- Utveckling av en mer sammanhängande stadsstruktur: Genom att förbättra kopplingarna mellan stadsdelar och stärka stråkens integration i stadens övergripande struktur kan rörelsemönster förändras och socialt utbyte öka
- Ökad variation i bostadsutbud och upplåtelseformer: För att motverka socioekonomisk segregation bör blandade upplåtelseformer och bostadsstorlekar främjas i både befintliga och nya bostadsområden
- Utformning av offentliga rum som mötesplatser: Identifikation och utveckling av strategiska mötesplatser i stadsrummet kan stärka den sociala interaktionen mellan olika samhällsgrupper
- Jämlik tillgång till stadens resurser: En mer rättvis fördelning av arbetsplatser, service, kulturinstitutioner och utbildningsmöjligheter mellan olika områden är avgörande för att minska segregationen och skapa jämlika livsvillkor
- Långsiktiga och strukturella åtgärder: Segregationsproblematik bör hanteras genom en kombination av bostadspolitiska insatser och stadsplanering, snarare än enbart genom punktinsatser i enskilda områden
- Vidare forskning om stadsrummets roll i segregation: För att bättre förstå segregationens mekanismer behövs vidare studier som kombinerar analys av bebyggelsestruktur, rörelsemönster och sociala interaktioner
Om författarna
Lars Marcus, professor i Stadsbyggnad vid Chalmers tekniska högskola, och Ann Legeby, professor i Tillämpad stadsbyggnad vid Kungliga tekniska högskolan.
Publicerad: 8 april 2025
Fotograf: CHUTTERSNAP via Unsplash
