Stipendieutdelning är en av många faktorer som är med och formar internationella migrationsflöden. Det innebär att de regler som svenska staten ställer upp för sina stipendier i kombination med Svenska institutets praktiska hantering av samma stipendier påverkar migrationen. Visbyprogrammet initierades 1997 och riktar sig mot länder i östra Europa. Över tid har Visbyprogrammet gått från att ha en näringslivsfrämjande, biståndspolitisk och tillväxtskapande inriktning till att handla om regionalt samarbete, avspänning och social utveckling. Programmet tillhör alltså tre politikområden, nämligen a) bistånds- och utvecklingsarbete, b) internationaliseringen av den högre utbildningen och c) offentlig diplomati, främjandet av Sverige och svensk ekonomi.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer

  • Stipendiatsgruppen har förändrats mellan 1997 och 2015. Från att initialt ha kommit från Baltikum, Polen och Ryssland, kommer dagens stipendiater företrädelsevis från Ukraina, Ryssland och Vitryssland. Dessutom har stipendiaternas ämnesinriktning förskjutits från teknik och naturvetenskap mot samhällsvetenskap och humaniora. Orsaken till detta är att ekonomi och tillväxt tonats ned inom Visbyprogrammet till förmån för säkerhetspolitik och bistånd. Ett politiskt formulerat stipendieprogram som Visbyprogrammet och en mediär som Svenska institutet, har därmed en stor betydelse för hur den internationella student- och forskarmobiliteten ser ut och hur den varierar över tid.
  • Stipendieperioden öppnar upp för tre olika livsbanor. Majoriteten av respondenterna flyttade tillbaka till sina hemländer (50 procent) medan mer än en på fyra (27 procent) bodde kvar i Sverige. En nästan lika stor grupp (23 procent) bosatte sig istället i ett tredje land, vanligtvis ett västeuropeiskt land eller USA. Samma mönster syns även om man ser till de länder där respondenterna bott en kortare period efter stipendieperioden. En vistelse i Sverige genererar alltså utbildningskapital som även har ett värde i andra länder.
  • Visbystipendierna fungerar som en viktig del i en såväl socialt uppåtstigande som geografisk mobilitetsrörelse. Den främsta pullfaktorn för att söka sig till just Sverige var dock existensen av stipendierna och den ekonomiska säkerhet de innebär. En övervägande majoritet av stipendiaterna uppskattar att tiden i Sverige har haft en avgörande betydelse för deras vidare karriär, men också att de har kunnat etablera stabila kontakter mellan Sverige och ursprungslandet.

Om författarna

Rapporten, Akademiskt utbyte och internationell migration (2018:2), är skriven av Andreas Åkerlund, docent i historia vid Södertörns universitet samt Astrid Collsiöö och Mikael Börjesson, doktorand respektive professor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.

Foto av Ed Robertson från Unsplash.