Forskningen visar att arbetskraftsinvandring inte är ett enhetligt fenomen. Utfallet varierar beroende på faktorer som utbildningsnivå, yrke, bransch, anställningsform och hur regelverket är utformat. Samtidigt pekar studier på att arbetskraftsinvandring kan innebära både möjligheter och utmaningar för den svenska arbetsmarknaden, beroende på hur väl matchning, tillsyn och uppföljning fungerar.
Under valåret 2026 förekommer arbetskraftsinvandring ofta i diskussioner om arbetsmarknadens behov, lönekrav och reglering. För att bidra till en saklig och faktabaserad diskussion samlar Delmi här forskningsbaserad kunskap om hur arbetskraftsinvandring fungerar, vilka mönster som kan identifieras och vilka frågor forskningen kan – och inte kan – ge svar på.
Vad säger Delmis forskning?
EU blåkortet är ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd inom EU för högkvalificerade tredjelandsmedborgare, avsett att locka kvalificerad arbetskraft och underlätta rörlighet inom EU. Sedan det reviderade blåkortet infördes den 1 januari 2025 har antalet tillstånd i Sverige ökat, men forskningen visar att de främst beviljas personer som redan arbetar i Sverige och som vill byta från ett nationellt tillstånd till ett EU blåkort när deras nationella tillstånd ska förnyas. Därmed har blåkortet begränsad effekt när det gäller att attrahera nya högkvalificerade migranter.
Författare: Micheline van Riemsdijk, professor i kulturgeografi vid Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.
Rapporten visar att säkra och lagliga migrationsvägar för flyktingar och migranter – för arbete, studier och genom kompletterande skyddsvägar – kan bidra till att möta Sveriges långsiktiga kompetens- och arbetskraftsbehov samt demografiska utmaningar. Det finns ett tydligt intresse för sådana lösningar bland arbetsgivare, lärosäten, civilsamhället och migrantledda organisationer, och utvecklingen på arbetsmarknaden talar för behovet. Samtidigt har Sverige sedan 2015 kraftigt begränsat lagliga migrationskanaler, bland annat inom arbetskraftsinvandring, familjeåterförening och vidarebosättning, vilket har resulterat i ett svagt politiskt stöd för att utveckla nya eller utökade lagliga vägar.
Författare: Zvezda Vankova, docent och senior forskare vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet. Bernd Parusel, senior forskare i statsvetenskap vid Svenska institutet för europapolitiska studier, SIEPS.
Rapporten syftar till att analysera förändringarna i regleringen av arbetskraftsinvandring sedan millennieskiftet samt att kartlägga vad som kännetecknar de som kommer till Sverige för arbete, deras ekonomiska situation och var de arbetar. Resultaten visar att många arbetskraftsinvandrare som kom efter 2008 års reform hade förvärvsinkomster i nivå med eller högre än den svenska kärnarbetskraften (sysselsatta i åldrarna 25–54 år). De var även oftare anställda vid större arbetsplatser i storstadsregioner, särskilt inom hotell- och restaurangbranschen samt företagstjänster. Samtidigt identifierar rapporten en grupp med svag etablering på arbetsmarknaden och utan registrerade inkomster, vilket pekar på ett behov av fördjupad kunskap.
Författare: Mattias Engdahl, fil.dr. i nationalekonomi och forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Erik Sjödin, docent och universitetslektor i civilrätt vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Många migranter genomför irreguljära och riskfyllda resor till Europa trots att de saknar skyddsbehov. Syftet med Sveriges system för arbetskraftsinvandring är idag inte att åstadkomma alternativa, lagliga vägar för personer som annars kanske skulle försöka att resa in irreguljärt och ansöka om skydd. Systemet handlar snarare om att arbetsgivare ska kunna rekrytera den arbetskraft de anser sig behöva. Publikationerna, från 2020 och en uppdaterad policy brief från 2023, pekar på att dessa mål inte behöver stå i konflikt med varandra. Regelverken skulle kunna utvecklas för att både tillgodose Sveriges växande behov av arbetskraft och minska irreguljär migration genom fler lagliga vägar.
Författare: Bernd Parusel, senior forskare i statsvetenskap vid Svenska institutet för europapolitiska studier, SIEPS.
Rätten till fri rörlighet för arbetskraften är ett av fundamenten för den Europeiska unionen samtidigt som frågan om hur migrationen mellan EU-länder påverkar mottagarländernas statsfinanser har fått uppmärksamhet. Forskningen visar att arbetskraftsmigration inom EU i regel har positiva effekter på mottagarländernas statsfinanser, särskilt i länder där invandringen är stor. I länder där effekterna är negativa och nära noll eller knappt positiva, är invandringen av EU arbetare liten. Sammantaget innebär den fria rörligheten för arbetstagare att EU migrationen bidrar mer till offentliga inkomster än till kostnader. Slutsatsen är att den politiska oron för att invandringen av EU arbetskraft skulle belasta statsfinanserna allmänt sett är obefogad, och att det ur en statsfinansiell synvinkel finns goda skäl att bevara de viktigaste delarna i det nuvarande systemet med fri rörlighet.
Författare: Marcus Österman, forskare vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Martin Ruhs, professor vid Migration Policy Center vid European University Institute (EUI), Italien. Rafael Ahlskog, forskare vid Statsvetenskapliga institutionen, UU. Pär Nyman, forskare och lärare vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Lutz Gschwind, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.
Rapporten visar att cirka 5 000 thailändska bärplockare varje år reser till Sverige via bemanningsföretag och att de själva står för höga kostnader för arbetstillstånd, resa och uppehälle. I genomsnitt uppgår dessa fasta kostnader till omkring 33 000 kronor, varav ungefär hälften går till thailändska bemanningsföretag och resten till svenska bärföretag. Efter avdrag har bärplockarna i snitt cirka 17 000 kronor med sig hem, vilket motsvarar ungefär tre gånger en normal säsongsinkomst i Thailand. Samtidigt uppnår många inte den kollektivavtalsenliga grundlönen, bland annat på grund av otydlighet vid rekryteringen kring valet mellan grundlön och ackord. Systemet präglas av bristande transparens och höga risker för arbetarna, vilket pekar på behovet av bättre samarbete mellan svenska och thailändska myndigheter.
Författare: Charlotta Hedberg, docent, Umeå universitet. Linn Axelsson, fil. dr, Stockholms universitet. Manolo Abella, ordförande för the Technical Working Group on Labour Migration of KNOMAD, World Bank.
Foto: Ant Rozetsky via Unsplash.
