Studien visar att arbete, utbildning och andra formella tecken på etablering inte alltid leder till en känsla av social tillhörighet. Därför föreslås konkreta åtgärder som kan stärka migranters delaktighet, synlighet och upplevelse av att bli erkända som fullvärdiga samhällsmedlemmar. Särskild vikt läggs vid ömsesidiga sociala relationer, där både migranter och det omgivande samhället bidrar till integrationsprocessen. Förslagen ligger i linje med Sveriges uttalade mål om att integration ska främja tillhörighet och delaktighet.

Studien baseras på återkommande djupintervjuer med unga vuxna migranter, med fokus på deras livserfarenheter och migrationsprocesser. Varje deltagare intervjuades vid två eller tre tillfällen. Det gjorde det möjligt att följa hur deras erfarenheter, livsvillkor och syn på tillhörighet förändrades över tid. Studien omfattade även intervjuer med volontärer som var engagerade i kyrkliga verksamheter och språkcaféer. Därutöver genomfördes fältarbete i olika lokala mötesplatser, bland annat kvarterscaféer, språkcaféer och kyrkcaféer.

Deltagarna var mellan 18 och 24 år vid tiden för intervjuerna. Samtliga hade en trygg rättslig ställning i Sverige, goda kunskaper i svenska och studerade eller arbetade.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer

  • Formella indikatorer, såsom rättslig status, språkkunskaper, utbildning och arbete, utgör viktiga förutsättningar för integration. De ger samtidigt en begränsad bild av människors faktiska upplevelser av tillhörighet och delaktighet.
  • Integration formas i vardagen, genom möten och relationer mellan migranter, myndigheter, skolor, civilsamhälle och lokalsamhälle. Ansvaret behöver därför delas av flera aktörer.
  • En känsla av tillhörighet stärks när migranter erkänns som fullvärdiga samhällsmedlemmar och kan delta i samhället utan krav på att totalt överge sin kulturella identitet.
  • Segregation, negativa föreställningar och begränsad kontakt mellan olika samhällsgrupper kan skapa ett glapp mellan formell inkludering och social tillhörighet.
  • Lokala mötesplatser, såsom språkcaféer, bibliotek, föreningar, kyrkcaféer och idrottsverksamheter, kan främja språkutveckling, sociala relationer, tillit och praktiskt stöd. Deras betydelse ökar när både migranter och etablerade invånare deltar.

Om författaren

Azher Hameed Qamar har en doktorsexamen i tvärvetenskaplig samhällsvetenskap från Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet och är postdoktor vid University of Münster i Tyskland.

Policy briefen publicerades den 17 augusti 2026.

Foto: Getty Images via Unsplash.