De senaste decennierna har Sverige genomgått en dramatisk demografisk förändring till följd av den ökande migrationen. Idag är hela 18 procent av alla invånare i landet utrikes födda. Under de senaste årtiondena har Sverige dessutom tagit emot rekordmånga asylsökande. Enbart under 2015 ansökte mer än 160 000 personer om asyl här. Många av dessa flyktingar har upplevt traumatiska händelser, dvs. drabbats av allvarliga skador eller sett dödande och död i sitt hemland eller under flykten. Dessa upplevelser kan leda till en ökad risk för att utveckla psykisk ohälsa, framför allt depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Suicidalt beteende (självmord och självmordsförsök) – som är det allvarligaste utfallet av psykisk ohälsa – har framstått som mer vanligt förekommande i vissa migrant-/flyktinggrupper jämfört med den inhemska befolkningen. De få studier som finns på området pekar emellertid på att det finns stora variationer i risken för suicidalt beteende bland utrikes födda.

Syftet med detta projekt är att undersöka vägar till suicidalt beteende, faktorer som påverkar hälso- och sjukvårdsinsatser före och efter ett självmordsförsök samt vägar till negativa hälsoutfall efter självmordsförsök bland flyktingar, migranter utan flyktingstatus och svenskfödda.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer:

  1. Jämfört med den svenskfödda befolkningen, har flyktingar i allmänhet en lägre risk för självmordsförsök och självmord. Risken för självmordsförsök bland flyktingar i allmänhet verkar även minska något över tid, men mer forskning behövs för att ta reda på vilka de underliggande risk- och skyddsfaktorerna är.
  2. Flyktingar som lider av psykiska sjukdomar är mindre benägna att läggas in på sjukhus för självmordsförsök eller att dö i självmord jämfört med svenskfödda. Här behövs större kunskap framför allt om skyddsfaktorer för självmordsförsök och självmord hos flyktingar med psykisk sjukdom.
  3. Såväl före som efter ett självmordsförsök nyttjar flyktingar i allmänhet specialiserad vård i mindre utsträckning än svenskfödda personer som vårdats för självmordsförsök. Uppföljningsvården för flyktingar som har vårdats för självmordsförsök bör alltså förbättra tillgängligheten och på annat sätt verka för en bättre upptagning.

Policy Brief:en är skriven av Ellenor Mittendorfer-Rutz, professor i försäkringsmedicin vid Karolinska institutet.

Foto av Snowscat från Unsplash.