Migrations- och integrationsfrågorna har kommit att bli vår tids kanske mest omdebatterade frågor, också globalt. Av olika skäl tycks ”hårda fakta” och forskning spela en underordnad roll i såväl den offentliga debatten som i policyutformningen på området. Det har väckt en önskan om att få en mer fakta- och evidensbaserad debatt för att det politiska beslutsfattandet inte ska behöva luta sig mot anekdoter, eller rena missförstånd för den delen. Tanken är att fakta och expertis är något rationellt och transparant vars sanningshalt kan prövas. Mot detta mobiliserar de populister som fundamentalt ifrågasätter ”experter” och fakta.

Några slutsatser och rekommendationer

Migration och integration är nära sammanlänkade med de klassiska politiska frågorna om samhällets organisering. Migration och integration sker alltså inte i ett vakuum utan påverkas av organiseringen av andra samhällsinstitutioner, det betyder att migrationsdebatten aldrig handlar om bara migration, utan också om vilket samhälle som eftersträvas av de som deltar i det offentliga samtalet. Det ställer höga krav på forskningen så att resultaten inte styrs av sektorstänkande eller enskilda forskares värderingar samt att detta är tydligt för dem som tar del av resultaten. En viktig insikt handlar om hur själva debatten förs. Om de som är verksamma inom politiken, forskningen eller journalismen lyckas skapa ett respektfullt samtal, som präglas av verklig dialog och att man öppet prövar sina egna och andras argument, skulle förutsättningen för en väl fungerande kunskapsförmedling öka. 

  • Forskare behöver få hjälp av de forskningspolitiska beslutsfattarna med att stärka incitamenten för att tillgängliggöra forskningsresultaten för en bredare allmänhet.
  • Forskarsamhället förefaller ha en stor förbättringspotential, men det förutsätter att det i större utsträckning vänder sig utåt mot politik och debatt. Sannolikenheten ökar att forskarna ställer policyrelevanta frågor om interaktionen med de andra samhällssfärerna är intensiv.
  • Media kan spela en viktig roll genom att utgöra en slags neutral förmedlare av fakta som tillförs det offentliga samtalet – utan att de för den skull avhänder sig rollen som kritisk granskare av både forskare och politiker.
  • Politiker och beslutsfattare måste låta sig influeras av forskning och expertis i större utsträckning. Det förutsätter att man vågar utmana sina fördomar och önsketänkanden.

Boken "Bridging the Gaps" är utgiven av Oxford University Press och Martin RuhsKristof Tamas och Joakim Palme är dess redaktörer. Här delar en rad forskare och experter från olika discipliner och länder med sig av sina erfarenheter kring, och perspektiv på; hur klyftan kan överbryggas: William Allen, Scott Blinder, Grete Brochmann, Elizabeth Collett, Howard Duncan, Han Entzinger, Monique Kremer, Katy Long, Philip Martin, Robert McNeil, Martin Ruhs, Peter Scholten, Kristof Tamas, Agnieszka Weinar och Klaus Zimmermann bidrar med kapitel.