I Delmi-poddens senaste avsnitt om Barn i återvändandeprocessen får vi möta Elisabeth Lindholm som är enhetschef för Resurscentrum på Framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun och Pinar Aslan Akay som är utredningssekreterare på Delmi och författare till en kommande kunskapsöversikt om Återvändande och återintegration för barn i familj. Strömsunds kommuns arbete med återvändandefrågor har på många sätt blivit en ledstjärna i arbetet med återvändande ensamkommande barn. Kommunen fortsätter nu med att bredda sitt arbete genom att skapa verktyg och metoder för att möta barn i familj som befinner sig i asyl- eller återvändandeprocessen. En del av detta arbete har inneburit att ta fram en översikt av den befintliga forskningen på området.
Elisabeth, kan du berätta kortfattat om Strömsunds arbete med återvändande?
Startskottet för Strömsunds arbete inom återvändande var 2014 då fem ensamkommande barn boende i våra kommunala HVB-hem fick avslag på sin asylansökan. Vi letade med ljus och lykta efter riktlinjer och beprövade arbetssätt för hur vi skulle kunna möta barnen på bästa sätt i den situation de befann sig. Tyvärr hittade vi inget. Därför bestämde vi att vi själva skulle titta närmare på frågan och förstod med tiden hur kontroversiellt det uppfattades att ens prata om avslag och återvändande för barn.
Rapporten och det arbete vi genomförde ledde till att vi 2017–2020 drev projektet Barnets bästa vid återvändande tillsammans med Migrationsverket och Länsstyrelsen Jämtland. Vi upplever att vi med vårt arbete bidrog till ett nationellt medvetandegörande kring hur viktigt det är med information, samtal och samverkan. De stödmaterial vi tog fram används fortfarande i många olika sammanhang.
Trots värdet av frågan var vår upplevelse under projekttiden att det kanske är långt färre än önskvärt som vill arbeta med att förbereda barn på ett eventuellt återvändande. Ett tydligt exempel på det är antalet beviljade projekt för integrationsinsatser i relation till antalet projekt med koppling till återvändandefrågor.
Hur kommer det sig att ni startade ert nuvarande projekt Barn i familj?
För asylsökande barn i familj finns det ingen central aktör som har ett ansvar för barnens omsorg under asyl- och återvändandeprocess, på det sätt som en kommun ansvarar för ensamkommande barn. Ansvaret ligger i stället på vårdnadshavare och utan ett tydligt uppdrag till samhällets aktörer, om inte exempelvis en orosanmälan lämnas till socialtjänsten. Barn är en särskilt utsatt grupp i asylprocess. Vi har sett att samtal som förs under en asylprocess, i stor utsträckning inriktar sig på att informera vårdnadshavare. Många gånger kanske man antar att föräldrarna tar ansvaret att informera och prata med barnen om asylprocess och återvändande. Hur vårdnadshavare tar sig an den delen kan se väldigt olika ut. Vi behöver beakta att vårdnadshavarna själva befinner sig i en utsatt situation och att det även kan finnas kulturella aspekter som påverkar. Det som är tydligt är att barnen behöver få sina behov tillgodosedda när det gäller information och känsla av sammanhang.
Det är viktigt att tillämpa en helhetssyn som rör alla delar i asylförfarandet, från asylansökan till återvändande, och särskilt beakta hur de olika delarna påverkar varandra. Genom våra erfarenheter i att arbeta med återvändandefrågan vill vi i det här projektet, genom att ta fram metod och material, skapa bättre förutsättningar för direkta stödinsatser för asylsökande barn i familj.
Pinar, kan du berätta om din roll i projektet Barn i familj?
I våras fick Delmi i uppdrag av Strömsunds kommun att författa en kunskapsöversikt som en del i deras AMIF-finansierade projektet Barn i familj. Jag har sedan dess arbetat med kunskapsöversikten, som lanseras i början på 2024. Syftet med kunskapsöversikten är att sammanställa internationell och nationell forskning om återvändande och återintegration för barn i familj, med särskilt fokus på hur barnens hälsa, utveckling och utbildning påverkas av ett återvändande, samt vilka aspekter som främjar eller hindrar en framgångsrik återvändande- och återintegrationsprocess. Målet med kunskapsöversikten är att praktiker och beslutsfattare ska ha ett bättre kunskapsunderlag för beslutsprocesser och formandet av verktyg och metoder i området.
Kan du berätta kortfattat om några av resultaten i översikten?
Kunskapsöversikten påvisar tre resultat från forskningen:
- Barn i familjer som återvänder upplever sig ofta oinformerade och beskriver sin egen delaktighet i återvändarprocessen som låg. Forskningen visar samtidigt att den psykosociala hälsan hos barn som fått tillräcklig information i god tid innan återvändandet främjas, samtidigt som de får bättre förutsättningar till integration efter återvändandet. Många föräldrar som står inför ett återvändande är dock inte medvetna om vikten av att delaktiggöra barnen, så här har samhället en viktig kompensatorisk roll.
- Barn i familjer som återvänder möter stora utmaningar i skolan och i sociala sammanhang efter ett återvändande, vilket bland annat beror på bristande modersmålskunskaper, skillnader i ursprungslandets utbildningssystem, samt stigmatisering och diskriminering. Under asylprocessen bör barn i familj få information, kunskap och modersmålsundervisning, vilket underlättar integration i ursprungslandet vid avslag. Det är också viktigt att familjer som återvänder inte endast får ett monetärt stöd Samverkan med internationella organisationer kan vara viktigt i detta sammanhang.
- Slutligen visar översikten att barnens levnadsvillkor och hälsa kan försämras drastiskt efter ett återvändande, beroende på faktorer som socioekonomisk status, kön, ålder, bostadssituation och integration i övrigt.
Men översikten identifierar också ett stort antal kunskapsluckor. Den kunskap som finns tillgänglig kan användas som underlag för beslutsfattare och praktiker idag men i längden behövs mer forskning för att dra säkrare slutsatser och utveckla mer kunskapsbaserade arbetssätt för gruppen barn i familj.
Delmis och Strömsunds kommuns projekt om återvändande är båda finansierade av Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) som stöder EU:s medlemsstater i arbetet med att genomföra den gemensamma asyl- och migrationspolitiken.
Foto: Pernilla Gunnarsdotter Persson, Strömsund.
