Denna policy brief undersöker hur de nordiska länderna – Sverige, Danmark, Norge och Finland – samarbetade för att inrätta plattformen "Nordic Cooperation on Return and Reintegration in Iraq" (NORAQ) och, mer specifikt, inrättandet av "Migration Resource Centres (MRC)" i den kurdiska regionen i Irak (KR-I) i syfte att förbättra samordningen och återintegreringsresultaten. Med utgångspunkt i erfarenheterna från NORAQ belyser denna policy brief både möjligheterna och utmaningarna med gemensamma återintegreringsinitiativ och undersöker potentialen för att replikera denna modell i andra migrationsrelaterade sammanhang. 

Några övergripande slutsatser och rekommendationer

  • NORAQ-plattformen har visat att det är möjligt att samordna olika finansieringsmekanismer – inklusive utvecklingsbistånd och migrationsspecifika fonder som AMIF – inom en gemensam struktur. Framtida gemensamma initiativ bör bygga på denna modell genom att inrätta gemensamma förvaltningsramar som gör det möjligt för länder att bidra på olika nivåer samtidigt som målen, genomförandestandarderna och kommunikationen med partnerländerna förblir samordnade.
  • Lokala aktörer i KR-I har betonat vikten av att anpassa kontantstödet till de lokala levnadskostnaderna, eftersom regionala ekonomiska skillnader kan påverka återvändandes möjligheter till återintegrering avsevärt. I vissa områden är kostnaderna för grundläggande behov betydligt högre, vilket gör en standardiserad strategi för ekonomiskt stöd otillräcklig. Det är därför avgörande att kontantstödet anpassas till de lokala förhållandena för att säkerställa ett meningsfullt och rättvist stöd.
  • Exemplet med NORAQ-plattformen visar att gemensamma återintegreringsinitiativ i komplexa miljöer gynnas av att vara relativt småskaliga, särskilt när det gäller antalet deltagande aktörer från värdländerna. En mer begränsad uppbyggnad underlättar samordningen både mellan de deltagande länderna och med lokala aktörer.
  • Samlade databaser ("referrel systems") för återintegrering bör ha en inkluderande strategi och integrera ett brett spektrum av aktörer utöver statliga organ, internationella organisationer och civilsamhället. De bör omfatta lokala och internationella icke-statliga organisationer, aktörer från den privata sektorn och lokala initiativ. Ett bredare deltagande bidrar till att skapa en mer omfattande databas över tjänster och möjliggör skräddarsydd, kontextspecifik stöd till återvändande.
  • Erfarenheterna från NORAQ understryker värdet av att involvera lokala institutioner i utformningen och genomförandet av återintegreringsstöd. Lokala aktörer bidrar med viktig kontextuell kunskap och kan förbättra programmens relevans, anpassningsförmåga och hållbarhet.
  • Tidig och välgrundad planering av återintegreringen ökar avsevärt chanserna till hållbara resultat, särskilt för personer som återvänder efter långa perioder utomlands. Det är viktigt att återvändande personer deltar aktivt i utformningen av sina återintegreringsvägar. I värdländerna kan tilldelning av handläggare, med fokus på återvänande, till specifika ursprungsländer eller -regioner främja expertis, vilket möjliggör bättre stöd före avresan och närmare samarbete med lokala aktörer som arbetar med återintegrering.

Om författarna 

Författarna till policy briefen är Anna Hammarstedt (fil.dr. i internationella relationer), Iris Luthman (master i statsvetenskap) och Jenny Bergsten (master i mänskliga rättigheter). Anna, Iris och Jenny är alla utredningssekreterare vid Delmis sekretariat.

 

Denna policy brief publicerades 10 juni 2025

Fotograf: Jenny Bergsten