Policy briefen gör tydligt i skillnaden och likheterna mellan människosmuggling och människohandel, två begrepp som ofta återkommer och förväxlas i den allmänna debatten om migration, de juridiska bestämmelserna runt de båda begreppen klargörs också. I Policy Briefen synliggörs några av de risker som finns med att bli smugglad över nationsgränser samt farorna med att personer utsatta för människohandel blir klassificerade som irreguljära migranter. I texten lyfts även en rad policyrekommendationer fram, bland annat statliga förpliktelser när det gäller mänskliga rättigheter gentemot personer som riskerar att bli utsatta för människohandel eller misshandlade av smugglare. En central fråga är hur stater effektivt kan skydda personer från att bli utsatta för människohandel?
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- För att stater ska kunna uppfylla sina skyldigheter att identifiera, bistå och skydda de som blivit smugglade eller utsatta för människohandel måste tjänstemän få en lämplig utbildning.
- Stater måste vara fullt medvetna om sina skyldigheter att skydda och hjälpa personer utsatta för människohandel och människosmuggling inom deras gränser. Dessa inkluderar förpliktelser att omedelbart hjälpa, inklusive tillhandahålla skydd, boende och näring såväl som långsiktiga skyldigheter som inkluderar utbildning för barn, säker hemtransport eller internationellt skydd.
- Minderåriga, framförallt ensamkommande, är särskilt utsatta för att bli exploaterade och utnyttjade. Stater bör tillhandahålla anläggningar och kompetent personal som kan tillgodose behovet av stöd och vård för denna grupp.
Om författaren
Policy Briefen, Människohandel och människosmuggling i migrationskontext: Utmaningar och lärdomar (2018:7), är skriven av Ryszard Piotrowicz som är professor i juridik vid Aberystwyth universitet, Wales, och andre vice ordförande i GRETA, Europarådets expertgrupp om åtgärder mot människohandel.
Foto av Florian Olivio från Unsplash.
