Personer födda utanför Sverige har idag betydligt lägre sysselsättningsgrad än den inrikes födda befolkningen, men har en relativt hög andel egenföretagare. Är egenföretagande en möjlighet att öka sysselsättningen hos utrikesfödda? Med denna publikation vill Delmi bidra till att ge en överskådlig bild av kunskapen som finns om förutsättningarna för invandrares företagande idag. I denna kunskapsöversikt presenteras och diskuteras kunskap om invandrares företagande och forskningsfältets utveckling, både i Sverige och internationellt.
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- Åtgärder för att förbättra tillgången till krediter bör inte enbart fokusera på uppstartsperioden, utan även riktas in mot utveckling och tillväxt i företagen.
- Det är viktigt att insatser för att stödja invandrares företagande inte ersätter åtgärder för arbetsmarknadsintegration. Många initiativ har syftat till att främja företagande som ett alternativ till arbetslöshet för utrikesfödda, vilket ofta leder till att personer som blir egna företagare fastnar i småskalig, mindre lönsam enpersonsverksamhet.
- Mer fokus bör ägnas åt de utlandsfödda företagare som utvecklar, växer och anställer, då forskningen visar att företag som drivs av utlandsfödda i genomsnitt anställer fler personer, och ofta personer med utländsk bakgrund.
- Många invandrarföretagare har högre utbildning och kvalifikationer än vad som krävs för företagets verksamhet. Stöd i att matcha individuella kvalifikationer mot företagande i ”rätt” bransch skulle kunna leda till starkare företag och bättre utnyttjande av resurser.
Om författarna
Kunskapsöversikten, Invandring och företagande (2016:7), är skriven av Martin Klinthäll, Zoran Slavnic och Susanne Urban, forskare vid Linköpings universitet, samt Craig Mitchell och Tobias Schölin, forskare vid Lunds universitet.
Foto av Rod Long från Unsplash.
