Delmi bidrar med denna rapport med sex populärvetenskapliga och policyrelevanta sammanfattningar av avhandlingar som fokuserat på utrikes föddas väg in på den svenska arbetsmarknaden. Avhandlingarna är publicerade mellan åren 2012 och 2016. Avhandlingarna har valts ut för att de ämnesmässigt kompletterar varandra; från hur flyktingmottagandet organiseras till utlandsföddas möte med den svenska arbetsmarknaden.

De olika bidragen i korthet:

I det första bidraget presenterar Martin Qvist resultaten från sin avhandling där han undersökt hur flyktingmottagandet organiserades före etableringsreformen 2010, det vill säga via den kommunala regimen. En av hans slutsatser är att etableringsreformen inte kan ses som ett nytt system som helt ersatte ett ”gammalt”. Två förändringar han dock identifierar är dels ett ökat mått av detaljstyrning, dels att insatserna idag i stor utsträckning genomförs av externa aktörer som Arbetsförmedlingen kontrakterar via upphandling.

I antologins andra bidrag diskuterar Jennie K. Larsson etableringsreformen med fokus på dess styrkor och svagheter. En styrka som lyfts fram är att den tidiga kontakten med Arbetsförmedlingen och ett ökat fokus på arbetsmarknadsinträde, har ökat sysselsättningsgraden och löneinkomsterna för de nyanlända. Svagheter som lyfts fram är dels att reformen inte lyckats stärka integrationspolitiken i den utsträckning den syftade till, dels att det skett en anpassning till mätbarhet, effektivitet och dokumentation vilket i sin tur lett till ett ökat fokus på att hålla de nyanlända sysselsatta på olika sett snarare än att komma i arbete. Vidare har kvinnor fått ta del av färre insatser än män.  

I antologins tredje bidrag jämför Mikael Hellström den svenska och den kanadensiska modellen för att organisera nyanländas väg in på arbetsmarknaden. I Kanada har man exempelvis valt att lägga ansvar och resurser på etniska-/invandrarföreningar för att de ska hjälpa nyanlända landsmän att hitta arbete och boende. Fördelen med att engagera invandrarföreningar i integrationsarbetet är att medlemmarna har dubbla språkkunskaper, egen erfarenhet av migration och dessutom kan öppna dörrar till befintliga nätverk i lokalsamhället.

I antologins fjärde bidrag undersöker Moa Bursell om personer med utländska namn sorteras bort i den formella rekryteringsprocessen (genom att skicka ut jobbansökningar från fiktiva individer) samt vilka konsekvenser diskriminering på arbetsmarknaden får i termer av arbetslöshet och inkomstskillnader. Resultaten visar att statistiskt säkerställd diskriminering återfanns i 14 av de 16 testade yrkena. Arbetssökande med arabiska och afrikanska namn måste söka nästan dubbelt så många jobb som arbetssökande med svenska namn och samma kvalifikationer, har nästan dubbelt så hög risk att vara arbetslösa, och de som har ett jobb tjänar ca 20 procent mindre än individer med svenskklingande namn.

I det fjärde bidraget har Caroline Tovatt studerat informell rekrytering för att förstå när, hur och varför utrikes födda drabbas negativt när jobb tillsätts via kontakter. Tovatts avhandling synliggör värdet av att ha individer omkring sig som är etablerade på den svenska arbetsmarknaden. Dels för att de kan tillhandahålla informell kunskap och tips om arbetslivet eller en specifik arbetsplats, dels för att de kan gå i god för, eller rekommendera, den jobbsökande.

I antologins fjärde bidrag studerar Melissa Kelly kopplingen mellan arbetsmarknadsintegration och utrikes föddas vidareflyttning, med fokus på högutbildade iranska invandrare som kommit till Sverige som asylsökande och därefter flyttat vidare till tredje land. I merparten av de studerade fallen var skälet till flytten ett kvalificerat arbete eller en högre lön.

Redaktörer är André Asplund, forskare och lektor vid Yale University, samt Caroline Tovatt och Sara Thalberg, båda forskare och utredningssekreterare vid Delmis kansli.