Under de senast 20 åren, och då särskilt efter EU-utvidgningarna 2004 och 2007, har invandringen till Norge ökat kraftigt. År 2015 hade nästan 850 000 av Norges invånare innvandrarbakgrund vilket är en tredubbling sedan 2000, och mer än hälften av dessa har utomeuropeisk bakgrund. Därmed är Norge ett av de länder som i relation till folkmängden har haft högst invandring under det senaste decenniet. Befolkningssammansättningen har ändrats som en konsekvens av detta. Den norska utredningen som initierades 2015 handlar om invandringens konsekvenser för samhällsekonomin, för möjligheten att integrera de nyanlända samt för tillit och social sammanhållning.

Några övergripande slutsatser och rekommendationer

  • Sysselsättningen bland utlandsfödda i Norge är högre än i flertalet andra europeiska länder. Dock är arbetskraftsdeltagandet ytterst lågt i vissa grupper av skyddsbehövande.
  • Studie, NOU 2017:02, har lagt fokus på flyktingarna och deras anhöriga.
  • Flyktingar är på många sätt en unik kategori bland invandrare, eftersom deras potentiella bidrag till skatteinkomster och ekonomisk tillväxt inte betyder något för huruvida de ska få uppehållstillstånd eller inte.
  • I utredningen uttrycks en risk för att den omfattande invandringen ska skapa större ojämlikhet vad gäller inkomster, levnadsvillkor och sysselsättning, men också att en hög invandring kan skapa värderingskonflikter och kulturella motsättningar.
  • Integration handlar också om samhället självt och om att skydda och bevara sammanhållande krafter som utgör grunden för demokratin. I en norsk kontext innebär det att bibehålla de viktigaste delarna av den norska välfärdsmodellen, men också socialisering till samhällets grundvärderingar: mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett demokratiskt styrelseskick.
  • Hela det norska samhället bli bättre på att integrera invandrare och att bekämpa diskriminering för att kunna motverka ojämlikhet och segregering.