I den här antologin från Delmi undersöks utlandsföddas valdeltagande och politiska representation. I vilken utsträckning röstar olika grupper av utlandsfödda och deras barn, och vilka partier röstar de på? Vad kan förklara utlandsföddas underrepresentation i politiska organ? Hur arbetar de politiska partierna med sina nomineringar? Vilken roll spelar etniska föreningar för det politiska deltagandet? Vad vet vi om satsningarna på att främja valdeltagandet bland utrikes födda?
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- Utrikes födda deltar i betydligt lägre grad än inrikes födda i allmänna val, och det finns även skillnader mellan inrikes födda med två föräldrar födda utomlands och inrikes födda med svenskfödda föräldrar. Benägenheten att rösta är större bland de som har en förälder som är född i Sverige – i synnerhet en mamma – än för de som har två föräldrar födda utomlands. Personröstning är något mer vanligt bland de med utländsk bakgrund. Personer med utländsk bakgrund tenderar att rösta åt vänster.
- Invandrares representation i politiska församlingar har ökat över tid men utrikes födda är fortfarande en underrepresenterad grupp. Av undersökta förklaringsvariabler finner man bland annat en korrelation till antalet fullmäktigeplatser i förhållande till storleken på den röstberättigade befolkningen. Utrikes födda bor i högre grad i större kommuner där antalet fullmäktigeplatser i förhållande till de röstberättigade är lägre än vad som är fallet i mindre kommuner.
- Gällande partiernas nomineringsprocesser, visar resultaten att nätverk har stor betydelse för karriärmöjligheter inom politiska partier och kan i vissa fall fylla en inkluderande funktion och ge tillgång till uppbackning, stöd och råd av mer erfarna och centralt placerade personer i partierna. Omvänt kan nätverken ha en exkluderande verkan gentemot personer som inte släpps in. Rollen som politiker med invandrarbakgrund kan ibland erbjuda en väg in i politiken, men kan i förlängningen också bli ett hinder för en fortsatt politisk karriär.
- Gällande etniska föreningars roll, visar resultaten att även om föreningsanslutningen är högre i Stockholm verkar etniska föreningarna i Stockholm inte erbjuda bättre förutsättningar för politisk integration jämfört med andra europeiska storstäder. Resultaten antyder att institutionaliserat ekonomiskt och politiskt stöd till denna typ av föreningar är mindre betydelsefullt för den politiska integrationen än väntat, men samtidigt finns det inget i resultaten som ger stöd åt mothypotesen (att etniska föreningar skulle bidra till isolering).
Om författarna
I antologin, Valdeltagande och representation – om invandring och politisk integration i Sverige (2017:7), medverkar sammanlagt tolv forskare från olika discipliner. Redaktörer är professor Pieter Bevelander och docent Mikael Spång från Malmö högskola.
Foto av Element5 Digital från Unsplash.