Syftet med denna rapport är att analysera utformningen av lagstiftningen på det migrationspolitiska området i de fyra nordiska länderna Sverige, Danmark, Norge och Finland under perioden 2000 till 2022 (notera att rapporten inte behandlar integration, det vill säga, åtgärder riktade till de personer som erhållit tillstånd att komma in i landet). Rapportens ambition är inte att förklara och etablera orsakssamband mellan olika faktorer, men lagstiftningen på det migrationspolitiska området relateras till ett antal aspekter som lyfts fram i tidigare forskning och utgör grunden för rapportens tre preciserade frågeställningar:
- När har populistiska högerradikala partier fått möjlighet att direkt påverka regeringspolitik (antingen via formell regeringsmedverkan eller som stödparti)?
- Vilket väljarstöd har de högerradikala partierna haft?
- Vilken har invandringens nivå varit?
Några övergripande slutsatser och rekommendationer
- Rapporten visar att de etablerade partierna gradvis har anpassat migrationslagstiningen till de högerradikala partierna striktare positioner när de senare har blivit starkare (väljarmässigt och närhet till regeringen).
- De etablerade nordiska partierna kan naturligtvis utforma och genomföra sådan politik utan att det högerradikala partiet har betydelse. Detta har under den studerade tidsperioden mellan 2000 och 2022 enbart skett en gång; i Finland under mandatperioden mellan 2007 och 2011.
- Vilka kausala mekanismer som specifikt ligger bakom dessa förändringar är det för tidigt att uttala sig om. Det är något för framtida forskning att studera.
Om författarna
Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet och Ann-Chatrine Jungar är docent och lektor vid Södertörns Högskola.
Rapporten publiceras 27 mars 2024.
